Vin, berg och strejkande lantarbetare

 

Vi hade några riktigt bra dagar i Kapstaden. Det är en så otroligt vacker och speciell stad. Det mäktiga Taffelberget och dess tolv apostlar. Vingårdarna. Stränderna. Surfa och titta på valar och pingviner. Ta bilen mellan, uppför och över de fantastiska bergsformationer som ger Cape Point och alla bukter och vikar deras speciella karaktär och skiftande flora och fauna. Det var fint och lärorikt att vara turist i fyra dagar. Jag vet att jag har skrivit det förut och jag kommer säkert skriva det igen, men det går inte att inte reflektera över hur otroligt vita de miljöer är som du vistas i som turist i denna stad. Det är vitt och europeiskt och du kan leva ett helt liv här utan att förstå vad de talar om i radio, TV och tidningar. Tycka att det var väl ett otroligt tjat om fattigdom, bristande samhällstjänster och arbetslöshet. Du behöver aldrig möta det. Trots att en stor andel av områdets befolkning bor i dess tre större townships: Khayelitsha, Mitchells Plain och Guguleto. Enda gången du kan behöva se åt ett annat håll är när du kör från flygplatsen längs med N2: an antingen på väg in till staden eller ut ur den på väg till vinlandskapen. Ändå förstår du inte dess storlek och känner inte dess invånare och deras omständigheter om du inte tar dig in i dessa gigantiska förstäder för ett besök. Enda gången jag får en anledning att åka dit är för att besöka det fackliga rådgivningscenter Palmecentret stöttar i Khayelitsha.

Anländer du till staden från andra delar av landet, Östra Kap, Limpopo, KwaZulu-Natal, North West, Gauteng så kan du däremot inte värja dig från det uppenbara i hur mycket av Aphartheid som lever kvar. Hur bestående segrigeringen är. Hur lång tid det kommer ta att göra något åt det och hur genomgripande, strukturella reformer som kommer krävas.

I provinsen rådde vapenvila i den strejk som brutit ut på farmerna runt om i provinsen medan vi var där. Tiotusentals lantarbetare gick för första gången ut i en strejk av större omfattning för att kräva en dagslön om 150 rand. Systembolagets vinimport påverkas av detta då dessa lantarbetare i dagsläget arbetar på de farmer som exporterar till den svenska marknaden för ynka 68 rand (!) i dagsläget (cirka 50 kronor) om dagen eller 1000 kronor i månaden. Stämningen är mycket spänd. Regeringen har precis gått ut med att man inte kan bryta upp rådande kollektivavtal (som garanterar dessa minimilöner), utan att man har att vänta till nästa avtalsperiod innan man agerar. Arbetarna lovade att gå ut i strejk igen. 2009 ledde protesterna till att 3000 zimbabwier tvingades från sina hem när vreden riktades mot de utländska kamraterna istället för de kapitalägare som vägrade gå arbetarna till mötes. Läget står fortfarande och väger.

Under tiden tar vi varsitt glas vin i Waterfront och äter en middag bestående av grillat kött, kokta grönsaker, potatismos och rödvinssky. Det är mycket gott och notan landar på 450 rand. I det här landet får man aldrig göra misstaget att glömma var man är. Vad saker och ting verkligen kostar. Min turistresa påminde mig om det märkligt nog. Satte in mig i världssystemet igen. På min rätta plats. Högt ovanför de som strejkar några mil därifrån.

Annonser

1 kommentar

Filed under Från Sydafrika

One response to “Vin, berg och strejkande lantarbetare

  1. AnnMari

    Låter som en fin resa men som sagt det finns stora orättvisor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s