RAS

sodwana bay

Ras är inte ett ord som man använder i Sverige så ofta längre. Många av oss skulle ha svårt att svara på frågan: vilken ras tillhör du? Sydafrika har inga problem med ordet. Tvärtom. Det är fortfarande en naturlig del av samhällets sociala struktur och nätverk. Vita, svarta, färgade och indier. Det delar upp offentlig statistik i olika kategorier och ligger till grund för positiv särbehandling. Det förekommer i de vardagligaste samtal. Det delar upp skolor och bostadsområden. Semesterorter och fritidsplatser. Restauranger och barer. Blir till ett raster, ett prisma som världen förstås och kommenteras. Så kommer det sig att mitt engelska-jag har förändrats och med den, min syn på mig själv. Jag har varit tvungen att se mig själv och inse att jag i en djupare bemärkelse är vit. Inte endast i den mening som uttalas i ett slags försök att visa på en insikt om tillhörighet och makt i abstrakt mening, ”jag som ung, vit, medelklass”. Utan som tillhörande en samhällskategori med en specifik historia och specifik makt (ekonomisk, politisk, social, kulturell och symbolisk). Det ger dig en roll och en plats. Det är därför otroligt lärorikt att umgås med andra vita. Komma på besök i bostadsområden en bit utanför staden, innanför höga stenmurar och in bakom gallerförsedda husdörrar. Häromveckan var vi hemma hos några bekanta och diskuterade det absurda i ras. ”Visst”, säger modern, ”det ligger ju ingenting i det där. Häromåret var jag på en föreläsning med en genetiker som arbetat efter Tsunamin med att identifiera kroppar. Han bekräftade att man inte kan se någon som helst skillnad på resterna av människors kroppar. Det krävdes att man hade kvar sitt pass!”. Hon är i femtioårsåldern och det lät som om det var något helt nytt att det var så svårt att faktiskt se skillnad. Ens den allra minsta. Inte ens pytteliten skillnad.

Sydafrika är obönhörligt och låter ingen komma undan. Min självinsikt har ökat. Vilken grupp som är min. Vilka privilegier som kommer med den. Vilka åsikter som man förväntas ha. Vilken gemensam värdegrund som antas. Min hud blir något mer än vad den någonsin varit och breder ut sig, täcker näsa och mun. Blir till en hinna genom vilken allt tolkas och utläses, förstås och förväntas. Det är hisnande, obehagligt och märkligt. Förbryllande rent av. För samtidigt är alla överens. Ras existerar inte i egentlig mening. Hudfärg är ingenting annat än färg på just hud.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Från Sydafrika

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s