Jämställdhetsdiskussioner i Sydafrika

På Facebook har man det senaste dagarna kunnat följa en rad inlägg kopplade till varför man ska vara feminist. Samtidigt har tingsrättens friande av de tre tonårspojkar som stoppade upp en flaska i en ung tjejs underliv påmint oss om allt som finns kvar att göra i själva kärnan av rättsstaten. Att leva i Sydafrika är att ständigt bli påmind om dessa saker och samtalen kring jämställdhet behöver föras på en rad olika nivåer samtidigt för att det ska gå att ha dem över huvud taget. Något anekdotiskt skulle situationen i Sydafrika vad gäller jämställdhet, vad som är ok och inte att säga och hur långt diskussionen om identitet kommit göras genom dessa kortare iakttagelser.

Under eftermiddagen idag på en av Sydafrikas populäraste radiostationer uppmanade en av radiopratarna de manliga lyssnare som älskar nakna kvinnor att bära sorgens färg. Skämtsamt, men samtidigt inte. Imorgon ska tydligen Playboy lägga ner sin pappersproduktion och flytta allt till nätet. ”Är det inte sorgligt?”, frågar den unga manliga presentatören. Han mindes hur han brukade samla på herrmagasin, hur han hade alla numren av en viss tidning och hur han på senare år också köpt den sydafrikanska upplagan av Playboy. ”Tydligen lägger man ner för att folk tycker att det är pinsamt att köpa den”, säger den kvinnliga radioprataren. Det höll han inte med om alls. Han hade aldrig skämts. Det var som att köpa kondomer. Det var bara att spänna ögonen i kassörskan och visa att man inte blygdes. Stämningen är varm, självklar och skämtsam. ”Nu, bara för alla manliga lyssnare, hur känner ni inför denna förändring? Kommer ni sörja? Kommer ni logga in på hemsidan och fortsätta titta?”. En helt vanlig fråga tydligen. En helt vanlig torsdag.

Igår gick det att läsa i en av Sydafrikas största tidningar hur en far accepterade sin dotters våldtäktsman. Tog honom till sig kan man säga. För 2500 ZAR, eller 1800 SEK. Så köper man sig fri. Gör upp i godo. När ens dotter på 11 år blivit våldtagen av en mycket äldre man.

Vi sitter på uteserveringen på bottenvåningen. En vän kommer förbi ensam vid elvatiden. Tackar för erbjudandet att sätta sig ner och svarar att han ska gå till en strippklubb ett slag. Det ligger en lite längre nerför gatan och även om den inte är så bra, ler han, så är det fint att sitta där ett tag. ”Vill ni följa med?”. Några kvällar senare pratar vi med några kvinnliga vänner som är otroligt uppspelta. De hade varit på en strippklubb kvällen innan. Skulle dit idag igen. Det hade varit fantastiskt. Ni bara måste följa med. Svårare att säga nej när kvinnor säger det av någon anledning. Kanske så normaliseras det helt enkelt. När de gått berättar han vi sitter med att han gärna inte går. ”De dansar inte bara”, säger han. ”De tänder ljus med underlivet och stoppar upp saker i olika former”.

Könsrollerna är tydligt cementerade och tas för givna. Män är si och kvinnor är så. Det är lärorikt att gå på komedikvällar. Hälften av skämten handlar om det. Om kvinnor som inte är som kvinnor, om män som inte är som män eller om män som bara är män. Som män är. Kåta, okontrollerade och aggressiva. Det är många gånger som diskussionen känns som den börjar om, som om man färdas bakåt och inte framåt. Som om man börjar om. För att kunna diskutera kärnan i frågor om jämställdhet. Att det handlar om frihet och jämlikhet. Att det handlar om majoritetens makt och konventionens slutenhet. Att det handlar om det våld som kommer i dess kölvatten. Att det är hög tid att vi bryter oss loss nu.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Från Sydafrika

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s