Gallerior och bilresande

Detta land är ett land där en tydlig klassgräns går vid bil och köpcentrum. Men på motsatt sätt än i Sverige. Där små lyxiga singelbutiker följt av restauranglunch vid Stureplan markerar vilken sida om tullarna som är din. I Johannesburg är stadens centrum ett vrak som håller på att bärgas och i dessa gathörn trängs alla utom medelklassen och de bemedlade. De befinner sig istället i de anlagda delarna av staden där allting kan fås billigt eller dyrt, snabbt och bekvämt. Bilen parkeras i skydd av betong under jord.

Varken bilen eller köpcentrumet trodde jag aldrig att jag skulle vänja mig vid så snabbt. Jag har alltid hatat köpcentrum. Det är något med dessa långa rader av affärer och upplysta gångar som gör mig stressad och illa till mods. Det är alla budskap om köp i koncentrerad form som alltid fått mig att vilja gå innan vi kommit. Jag minns en kväll för mer än ett år sedan på min första resa till Johannesburg. Jag satt på ett av alla märkligt artificiella torg i mitten av gallerian i Rosebank. Såg mig omkring på alla människor som inte verkade reflektera över att alternativet till detta var ett torg i en stad med liv i. Inte detta livlösa och förvuxna kontorskomplex som någon fyllt med rader och åter rader av saker att inhandla och där mitt i en krog och en klubb. Det tycktes mig som om mitt framtida liv i den här staden skulle karaktäriseras och präglas av detta så skulle det snart kännas som ett fängelse. Fredagskväll i köpcentrumets restaurangdel. Tanken gav mig en lätt men tydligt kännbar ångest. Vi flyttade hit och var, precis som alla andra i vår

Jag blir fortfarande stressad efter en längre tid i dessa korridorer som aldrig låter hjärnan vila. Får kryp i kroppen och vill ibland bara släppa alla kassar och gå. Men det händer alltmer sällan och nu kan jag till och med tycka att det är bekvämt och händigt. Skönt att allting är samlat så att man får det överstökat. Jag har insocialiserats och vant mig. Blivit mer av ett med en kultur som är ömsesidigt beroende. Stora parkeringsplatser och luftkonditionerade affärer. Dålig luft utomhus. Krispigt frisk inomhus. Vet inte om det är en sorg eller bör vara det. Jag går där i alla fall. Med alla andra och glor in i butiksfönster, ständigt reflekterande över det jag ser men utan att se riktigt någonting.

Köpcentrumen sprider sig över världen. Ersätter allt ofta de nya stadskärnorna i vår effektiva samtid. Är tecken på framsteg. Som när Jabulani Mall öppnade i Soweto som ett tecken på att även dit hade utvecklingen nått. Folk flockades i stolthet för dess invigning. Jag kan inte låta bli att tycka att det är sorgligt. Butikerna stänger runt omkring dessa lyxigt inredda lagerlokaler. Städerna tystnar allt mer och vårt gemensamma utrymme urvattnas. I Johannesburg är det nästan övertydligt. Där klass, stadsbyggnad och ras smälter samman.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Vardagsbetraktelser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s