Soweto Pride 2013

Har spenderat dagen på Soweto Pride. Det är en vacker oas i kåkstaden som uppstår i Jabulani Park varje år. En scen och framför den röda jorden. Folk tyr sig till skuggan och ställer upp sina campingstolar. Tar fram sin kylboxar. Rullar en joint. Den sydafrikanska housemusiken fyller fältet. På scen byter talare, musiker och dj:s av varandra. Demonstrationen kommer inte iväg förrän strax efter elva och i den stekande middagshettan rör sig tåget långsamt framåt. Det är färre slagord i år och färre politiska budskap. Bortsett från de talare som inleder dagen är de få som tycks diskutera varför. Samtidigt är hela festivalen politisk. T-shirts med politiska budskap i grälla färger. Det är också fler deltagare än förra året och fältet fylls ständigt på. Under eftermiddagen har folksamlingen växt till ett par tusen och dansen, festen och firandet är i full gång.

Om Prides politiska vara eller inte vara står striden i Sydafrika. Det tycks mig som att det är en återkommande diskussion världen över. Förutom i det läget när paraden startas, förbjuds, förföljs. Då råder det inga tvivel. Alla är eniga i kampen och går gemensamt vad som än kommer dem till mötes. Det vackraste och mest färggranna demonstrationståg som världen skådat. En karneval i dess rätta bemärkelse. En frihetsmanifestation. Som i Belgrad nyss. Där paraden återigen förbjudits. Eller i Ryssland. Riskerar man livet för att få vara den man är rör sig kollektivet till samma musik, till samma rytm. När hoten minskar. Utrymme erövras. Då utbryter de interna diskussionerna. Kan man inte bara få festa? Kan man inte bara få ha kul och dansa? Har allt reducerats till ett kommersiellt jippo nu? Endast en fest? Bara fjädrar och illrosa, -lila, -rött, högklackat och läppstift? Kampen är inte över skriker några. Glöm kampen, säger andra.

I Sydafrika har denna diskussion lett till en splittring av gayrörelsen. En myriad av demonstrationer och manifestationer dyker upp. Förra året beskrev jag denna splittring. I år har den fördjupats. Johannesburg Pride har flyttat ännu längre från de som berörs av våldet och våldtäkterna, förföljelsen och stigmatiseringen. Tanken var att manifestationen skulle gå av stapeln i Newtown (mitt i Johannesburg) samma dag som Soweto Pride. Konflikten bubblar. Sedan ställs den in med kort varsel och flyttas till Sandton. Överklassens egen stadskärna. Så en alternativ pride, ett folkets pride, arrangeras också. Det handlar om en konflikt mellan svarta och vita, säger en person jag pratar med. Det handlar om att de lesbiska kvinnorna och de homosexuella männen inte kan komma överens, säger min vän som känner någon i kommittén. Det handlar om klass, säger han som delar ut flyers för folkets pride.

Min vän här i huset som jag berättade om häromdagen, han som är tillsammans med en kille som inte kommit ut ännu, han vill bara att allting ska få vara normalt. Tror att pride förstör för gayrörelsen i Sydafrika, målar in den i ett glittrigt, skinn och läder hörn som bara bidrar till alienering. Men pride slåss även för mig, invänder jag. För min och allas rätt, frihet och möjlighet att vara mer än vad normen tillåter. Jag tänker att det handlar om kampen om ett utrymme och att även festen därför är politisk. Att det är därför den är så hotfull när den börjar. Som alla kamper kan den heller inte upphöra utan att riskera att förlora det som vunnits. Vi enas nästan om detta. Han skrattar lite generat.

Bredvid scenen i Jabulani Park trängs folk för att komma upp och dansa inför publiken. Folk vill att jag tar bilder och vill gärna ta bilder med mig. Det är en öppen, varm och vänlig stämning. I Soweto är det hur som helst ingen som tvekar om paradens betydelse och dess politiska identitet. Den torkade röda jorden färger allting lätt rosa. Klär in allt och alla i ett drömskt sken när solen sänker sig. Politik kan se så olika ut. Kampen för en annan värld kan vara klädd i glada färger och lösbröst. Alla politiska rörelser har något att lära av denna karnevalska, burleska, lättsinniga, lekfullhet. Helt plötsligt uppstår något. Något ger efter. Det går lättare att andas.

Läs även min krönika i Dagens Arena om förra årets Pride i Soweto publicerad 18 november 2012.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Från Sydafrika

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s