En gyllene leopard senare

IMG_2851

Lyssnade igår kväll till Cyril Ramaphosa, ANC: s vice ordförande och vad många hoppas Sydafrikas framtida president, vid en tillställning som vår partnerorganisation och tillika forskningsinstitut MISTRA arrangerade. Han talade om behovet av ett nytt socialt kontrakt i Sydafrika. Det främsta hindret för vilket han ansåg var tilliten. Tilliten som bärande kitt och sammanhållande element. Det är ingen liten uppgift i ett land där över sjuttio procent av medborgarna anser att parlamentariker och politiker är korrupta eller mycket korrupta. Det är förvisso ingen liten sak någonstans. Ramaphosa har även själv att slåss med tilliten och mot ironiska kommentarer kopplade till hans egen roll som framgångsrik företagare och framståendeposition inom gruvindustrin. Men hans vilja till förändring framstod som uppriktig. Hans tal präglades av något som appellerar djupt till mig, en vädjan om att tillsammans kämpa mot en enande vision om ett bättre samhälle för alla. Det kan låta platt och slitet. Men det är inte trots världens alla drömmare som vi rör oss framåt. Det är tack vare deras längtan och vilja som världen förändras och tar stapplande steg framåt. Låt vara att det inte är en spikrak gång. Att inte alla drömmar är vare sig pluralistiska, humana eller universella. Men jag lyssnar alltid när någon med emfas, uppriktighet och ödmjukhet talar om en dröm om ett annat samhälle. Det går att kritisera både Ramaphosas position, hans ambition och ANC: s nuvarande tillstånd. Men det var första gången jag faktiskt lyssnade uppmärksamt när en sydafrikansk politiker höll tal. I 45 minuter böljade hans mjuka och perfekta engelska genom rummet.

Mot slutet av kvällen fick jag å Palmecentrets vägnar ta emot en gyllene leopardreplika enligt det framgångsrika Afrikanska kungadömet Mapungubwes snitt, för vårt stöd till organisationen under dess födelse. När vi skakade hand Ramaphosa och jag tackade han för senast då vi sågs vid ANC: s hundraårsjubileum förra året. Jag påpekade att det inte var jag utan Joakim Palme. Han log urskuldande och sa javisst. Strax därefter lämnade vi denna märklig discoupplysta lokal med soulsjungande pojkband till underhållning, laxtrio till förrätt och en muttrande professor från Witts Universitet som bordskamrat på Wanderers Club i det luxuösa området Illovo. Med den gyllene leoparden under armen. Den knycklade till min kavaj. Försökte att inte repa sportbilen bredvid min silverlåda när jag klev in. Tilliten i Sydafrika byggs inte med vackra tal, tänkte jag så, utan med omfördelning.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Från Sydafrika

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s