Sydafrikas otålighet

Det finns en otålighet i Sydafrika som nästan går att ta på. Det är det första du möter när du landar på OR Tambo. Om du frågar om människors liv och tillvaro vill säga. Många vill prata politik. Alla har en åsikt. Det har gått tjugo år sedan Apartheid föll nästa år. Tjugo år av demokrati. Två decennium på sig för att bygga ett transparent och välfungerande system, en effektiv stadsapparat fri från korruption och med ansvar inför sina medborgare. För att göra upp med ekonomisk ojämlikhet, föreställningar kring rasöverhöghet och ställa om samhällsservice från att gagna tio procent av befolkningen till att inte lämna någon utanför. För att reformera vägnät, kommunikationer och städer så att de inte effektivt stänger människor ute utan möjliggör samtal och möten. För att skapa riktiga arbeten med rättigheter där inga tidigare fanns. För att komma ifrån en kultur av våld och våldsanvändning. För att omforma ekonomin och omfördela jorden. För att läka såren. På samma tid som en ung person ska klara av resan från barndom till tonår.

Om detta är en lång eller kort tid diskuteras flitigt och upprört. Många sydafrikaner som bar på drömmen om en radikalt annorlunda tillvaro under demokratin tycker att den är mycket lång. Att man väntat tillräckligt länge nu. Man ser sig omkring och tycker sig inte se någonting. Ingen förändring. Stillastående eller ännu värre, saker har förvärrats. Många tittar sig givetvis omkring och ser bara förändring. Otåligheten göds av livets nödvändigheter. Av tillgång till mat, hälsa, säkerhet, arbete och utbildning. Men Sydafrikas speciella historia. Den mer än hundraåriga längtan efter frihet och drömmarna som vävdes under kampen om tiden när friheten vanns driver på än hårdare. Gör det svårt att se och skymmer sikten. I rasmassorna av drömmarna letar man efter skyldiga, förrädare, de som använde de kollektiva drömmarna till att sko sig själva. Representanter för denna kategori finns det gott om här i Sydafrika. De som såg sin chans och tog den. Men för en utomstående är det svårt att inte känna att tiden också varit knapp och att uppgiften varit så stor. Inte som en ursäkt för allt som inte fungerar. Men som en förklaring och ingång till djupare förståelse. Sydafrikas problem har så otroligt djupa historiska och strukturella rötter. Det duger förstås inte som svar till den som inget har. Till de gruvarbetare som bor kvar i samma plåtskjul, arbetandes för samma företag. För de jordlösa på landsbygden. Samtidigt som tillgångarna flödar alldeles intill.

Otåligheten talar om en politisk beredskap. Ett engagemang som väntar på att kanaliseras. Det kan antingen ta sig våldsamma uttryck eller gå via konstruktiva samtal. På många sätt är det inför det vägskälet som Sydafrika fortfarande står. Den stora utmaningen för företrädare att börja leva som man lär, att hejda sig och därmed vinna folkets förtroende vad gäller uppriktigheten i sin vilja till förändring. Sälja Mercedesen, ta avstånd från kickbacks och guldkantade avtal, flytta ut från herrgårdar och ta ner sina murar. Då förvandlas otåligheten kanske från ett mullrande och dovt hot till en konstruktiv, frigörande kraft. Då blir samtalen annorlunda och människor kan återigen börja tro fullt ut på förändring och mäktar kanske med att se tiden annorlunda.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Från Sydafrika

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s