Jakten på en stadskärna

Jag minns en av mina första kvällar i Johannesburg. Jag var hungrig och det var sent. Efter midnatt någon gång. Vakterna i huset tipsade mig om ett nattöppet McDonalds nedför gatan. Så jag gav mig iväg i min nyinköpta lilla Daihatsu och körde givetvis vilse. I över en timme åkte jag runt i cirklar i det rutnät som utgör Johannesburgs stadskärna. Ödsliga gator. Människor kring eldar direkt på trottoaren eller i tunnor. Tomt. Övergivet och kallt. Gatlyktorna spred ett svagt och vekt sken omkring sig. Nedsläckt. Fylld av alla historier om farorna i centrum flackade jag med blicken och stirrade omkring mig. Ändå, det jag minns mest är hur död staden kändes. Tömd på liv. Endast osaliga andar kvar.

Så jag började leta och fråga efter de där stadskvarteren som varje större stad har. Områden dit folk i en nio miljoners metropol tar sig för att festa, äta, fika, shoppa och dansa tillsammans. Åk till Braamfontein sa någon, det är verkligen ett schysst område. En gata, en handfull restauranger och en marknad på lördagar lämnade mig dock otillfredsställd. Så jag frågade igen. Melville sa någon då, det är mysigt. Och även om det där finns fler restauranger är det i princip bara 7th Street i mitten av ett villakvarter. En gata av envåningshus och kanske tjugofem restauranger. Greenside, Rosebank, Maboneng, Sandton, Newtown, Troyeville och Soweto besökte jag sedan. Men man låter sig lätt luras när folk säger namnen på stadsdelar, när det i själva verket beskriver en plats där en ensam gata ligger med fler eller färre barer och restauranger. Det finns andra platser, enskilda barer, klubbar och restauranger. Överallt tar du din bil, parkerar bland andra bilar och kör sedan hem. Jag hittade inte det jag sökte. Johannesburg är död som stad. Säger jag det till vänner här blir många sårade. Vill försvara och säga att det händer så mycket. Tyvärr är det inte sant. Det händer ungefär lika mycket vad gäller kultur, uteliv och musik här som i Malmö. Inget ont om Malmö men man borde inte kunna mäta sig med den afrikanska kontinentens ekonomiska centrum med en befolkning lika stor som Sveriges. Kapstaden, Durban eller Pretoria är inte bättre. Samma princip, samma upplägg, samma möjligheter.

Hur kommer det sig att Johannesburg med så mycket potential erbjuder så lite? Hur kommer det sig att det inte finns en stadskärna eller flera centrum utan endast små, spridda områden bland så mycket tomrum? Apartheid utgör förstås en stor del av förklaringen. Med sin politik av åtskillnad, rörelseförbud, utegångsförbud och tillhörande stadsplanering och infrastruktur. Den flykt som skedde från landet och staden av rädsla för den svarta invasionen 1994 och den spiral av förfall som sattes igång. Dess historia av gruvstad samt det faktum att man är den enda stad i världen utan egen vattentäkt spelar också in och ger staden dess säregna prägel. Framförallt tror jag att det rör sig om rädslan som är så utspridd i Sydafrika. Rädslan och den misstro som den när. Unga sydafrikaner uppfostras till att hela tiden vara på sin vakt. Att se sig om. Att hellre sätta sig bakom den känsla av trygghet som murar skapar och grilla i goda vänners lag än våga sig in till stadens barer och klubbar. Vita som svarta. Stora delar av den medelklass som borde röra sig sover istället och vill inte bli störd. Skakar på huvudet. Hur vågar du? Hur orkar du? Är det inte farligt? Hetsigt att bo där? Få vågar ta steget att ens besöka. Avgrunden känns alltför djup och bred. Klivet från trygg förort in till stadens höga hus känns oöverstigligt. Således. Innan åtta på kvällen är Johannesburg en sprudlande stad. Efter åtta ett spökskepp.

Hur kommer det sig att vi trots allt trivs så bra? En fråga vars svar nästan blir till ett mysterium som förenar vi som bor i Johannesburg i ett gemensamt leende. Som om vi fått se något andra inte sett. För jag kommer verkligen att sakna den här staden och mitt liv här. Johannesburg och dess speciella personlighet. När jag ser höghusen i Hillbrow känner jag mig hemma. Ett leende väcks. Staden är ett oberäkneligt äventyr och sprängfylld av energi och lust. Mycket kommer att förändras de närmsta åren. Staden står aldrig stilla, rör sig i ett hisnande tempo. Stadsdelar får nytt liv på ett fåtal år. På den korta tid jag har bott här. Människor kommer långsamt i rörelse. Rädslan släpper och i dess ställe väcks nyfikenhet och entusiasm. En hel generation väntar på att få göra staden till sin. Förändra den. Johannesburg är död som stad men sprudlar samtidigt av liv. Det är den afrikanska kontinentens ekonomiska hjärta och allting snurrar här. Fortare och fortare.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Från Sydafrika

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s