1000 slumhus i stadens skugga

Runt om i mitt kvarter ligger ett antal hus som jag först trodde var övergivna. Snart förstod jag att folk bodde inne i dessa huskroppar och min vän Bheki som också arbetar som turistguide berättade mer om deras historia förra helgen. Johannesburg är nämligen fylld av jättelika slumhus. Vålnader som reser sig mot himlen. Kontorsbyggnader som övergavs av företag under nittiotalets andra hälft. Som gick i konkurs eller valda att fly förslumningen. Värdet på husen var lika med noll och intresset att utmäta dem likaså. Så de fick stå kvar som de stod. Snart flyttade andra hyresgäster in. Migranter från landsbygden eller från andra delar av Afrika. Brottssyndikat gjorde dem till sina och började ta ut hyra. Nu kan du inte köra genom staden utan att passera flera av dem. I dessa hus finns ingen el, inget vatten och inga fungerande avlopp. Ändå trängs hundratals personer, vuxna och barn med varandra och försöker leva sina liv. Oftast är det här som drömmen om guld dör. Stadens rykte som en källa till rikedom fungerar fortfarande som ett dragplåster i landet och i regionen. Från ett fönster utan glas på tredje våningen är de av fantasin och nöden frammanade pengarna långt borta. Läkare Utan Gränser skattar att närmre en kvarts miljon människor bor i dessa hus i skuggan. 

Inne slår mörkret emot dig och stanken. Det går inte att värja sig. Det står som en vägg. Toaletten ett hål utan avlopp. Skynken till skydd för rum där fler trängs än vad det finns kvadratmeter. Sjukdomar frodas. Bara hundra meter från vår lägenhetsentré ligger ett av dessa hus. Det är kanske två våningar högt och ser ut som ett gammalt parkeringsgarage. Jag brukade jogga förbi där på morgnarna. Unga män på taket. Tvätt på tork. Rummen som mörka hål utan dörrar. Det är Johannesburgs avgrund. Det är där folk går under.

I kampen om en ny stad hotas dessa hus. De är sanitära olägenheter och brottssyndikaten som driver dem drar in stora pengar på hus som inte är deras. Samtidigt, när tidigare ägare kräver sina byggnader tillbaka eller staden konfiskerar husen, står dessa människor utan tak över huvudet och ingenstans att ta vägen. De representerar det mänskligaste av den inneboende konflikten av stadens utveckling. Här bor de som samlar sopor och skrot. De som drar sina kärror på Johannesburgs gator. De som tigger vid rödljusen. Men än så länge håller de sig kvar. Fortfarande har inte pendeln slagit över. Då över- och medelklassen kommer tillbaka till staden och gör den till sin på samma sätt som man tidigare flydde den. Tills dess tillhör staden också dem.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Från Sydafrika

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s