Nelson Mandela är död

Igår gick han så till sist bort. Nelson Rolihlahla Madiba ”Tata” Mandela har lämnat Qunu, Östra Kapprovinsen, Houghton, Johannesburg, Gauteng, Sydafrika och världen. Fem dagar efter premiären på filmen om hans liv. Världen har hållit andan i snart ett halvår och nu kan allting ta fart. Min kollega Thoko ringde och väckte mig 05:30. Hennes röst lugn och samlad på andra sidan. ”Mandela har dött”. Innan jag ser hjulen börjar snurra. Innan jag tar del av sorgen och respekten som kablas ut över världen. Innan statsbegravningen som kommer hållas, dignitärer som flygs in och vallfärden börjar. Innan alla hyllningstexter om hans betydelse och de påföljande kritiska analyserna om Madibas verkliga arv och betydelse, om hans ikonstatus vara eller inte vara. Innan jag läser några av alla de hundratusentals krönikör och dödsrunor som redan skrivits och som igår kväll publicerades. Så vill jag vid mitt köksbord, i min lägenhet i Johannesburg, ensam innan solen helt gått upp, sitta ett ögonblick och fundera över Mandelas storhet.

I söndags såg jag filmen baserad på självbiografin om Mandelas liv. Det slog mig då, kanske tydligare än tidigare, hur svårt jag hade att relatera till hans val och ställningstaganden. Hur svårt det är att förlåta. Winnie Mandela hade hatet att gå på. Hon valde det som drivkraft och styrka. Där fanns ingen förlåtelse och försoning och henne har jag lätt att identifiera mig med. Det uppgivna och förbittrade, rättmätiga och blinda raseriet som vänder sig mot en orättvisa så djup att avgrunden framstår som oöverbryggbar. Mot detta Mandelas blick som lyftes mot andra sidan. Som bestämde sig för och insåg att det i kriget bara fanns förlorare. Att hatet äter upp dig och gör dig mindre, inte större. Kanske hjälpte fängelsetidens isolering honom att lyfta blicken? Kanske ålderdomen och den trygga visdom som ibland kommer med den? Kanske de tusentals timmar av samtal som fördes med alla kamrater i fängelset och utanför och vissheten om att det fanns stöd där det ibland bara tycktes finnas motstånd som kom med dem? Troligtvis en kombination av alla tre och andra inre styrkor som var helt hans egna. Mandela lyckades bära budskapet om försoning hela vägen. På dess grund bygga en demokratisk stat. Svåra och stora stunder kräver stora ledare och ännu större visioner. Nelson Mandela var den ledaren och bar på en sådan dröm. Jag känner djup respekt, beundran och förundran inför liknande stordåd och sådana personer. Mandelas gärning skrivs det sånger om. Vår tid behöver sådana hjältar. Vi behöver stora visioner. Vi behöver sådana förebilder så att nya ledare och rörelser större än dem själva kan finna grogrund och kraft.

Annonser

1 kommentar

Filed under Från Sydafrika

One response to “Nelson Mandela är död

  1. Pingback: En sista vecka som blev en vacker karusell | Texter från Stockholm

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s