Det tar tid att komma hem

Hur lång tid tar det att landa? Att sätta ner fötterna på jorden utan att vara uppmärksam på hur marken känns under fotsulorna? Det är svårare att få tid att sätta sig ner här hemma och skriva. Samtidigt känns det som om det är viktigare än någonsin. För att sätta ner fötterna. Låta tankarna få rötter och göra omställningen mer förståelig och greppbar. Det tar tid att komma hem. Det tar tid att hitta sin plats och sig själv i den. Det tar tid att förstå vem du är här hemma och hur ditt liv ser ut även när allting ser ut att vara som det var och du var hemma alldeles nyss. Man kliver av ett tåg vid en hållplats och även om hållplatsen nu ser förvillande lik ut så är det en ny plats, en ny kupé och nya passagerare.

De första veckorna har jag gått bredvid. Suttit på tunnelbanan och betraktat allting. Människor och deras vanor. Deras samtal och deras kläder. Gått i mörkret. Sovit länge. Det har varit som att flyta ovanpå och fortfarande har jag inte sjunkit in. Det är lättare att vara på besök. Då är allting tillfälligt och tempot så högt att den största oron är att det ska gå för fort. Nu går allting långsammare och perspektivet är annorlunda. Är det här jag och mitt liv nu? Jag hade en vardag och ett liv. Nu har jag ett nytt. Människorna och relationerna finns här. Dem kan jag lita på. Även om de är annorlunda och livet rört sig framåt obevekligt så är det på många sätt samma sak. Det är ju dem jag framförallt har saknat. Det är utan dem som mitt liv har känts tomt ibland i Johannesburg. Det är dem jag har talat om när jag talat om mitt hem och mitt liv. Beskrivit det för andra. Det är också i samtal och möten med dem som det är lättast att glömma bort glasväggen och ta de första kliven in.

Sverige är närmre Sydafrika än tvärtom. Sverige var aldrig långt borta i Johannesburg. Sydafrika känns väldigt långt borta i Stockholm. Den här flygresan var mer absolut och oåterkallelig. Det kommer ta längre tid innan vi kommer tillbaka och mer kommer att ha förändrats. Lyssnar på Brenda Fassie för att det ska komma närmre. Men alla lukter, ljud och ljus är annorlunda. Bordet jag sitter vid är inte detsamma och jag fryser om benen i en lägenhet som är kall. Det gör det svårare att komma ihåg allt det som vi ville komma ihåg. Att behålla det som gjorde vardagen speciell och fantastisk. Vi borde skriva en lista så att vi inte glömmer.

Det är mörkt ute sedan ett par timmar redan och jag måste påminna mig om att det inte är sent på kvällen. Att natten är här. Jag ska skriva en gång om dagen fram tills dess att januari är slut. Nu när bloggens syfte delvis förändrats och när allting är nytt behövs struktur och rutin för att komma tillbaks. Och ordens hjälp för att göra allting förståeligt. Vardagen, Sverige, Sydafrika och världen. Min plats i den.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Familj och vänner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s