Tystnad!

Det är så tyst i Stockholm. Att komma hem är som att kliva ut ur ett rum fullt av människor och landa på en åker någonstans. Mitt i natten. I vår lägenhet i Maboneng bodde vi på andra sidan gatan från en shabeen. Öppen sju dagar i veckan 10-02. Sydafrikansk house och andra hits. På gatan skriker folk. Barn leker. Grupper av människor står, går och skrattar tillsammans. Bråkar. Slåss. Ett billarm går. Varje söndag kommer hundratals människor till våra kvarter för att festa och gå på marknad. Det sitter alltid ett antal människor på uteserveringarna i bottenvåningen på vårt hus. Filmer visas på biografen och i entrén till huset är det föreställningar ett par kvällar i veckan. Det är vänner i huset. På restaurangerna. Alltid någon att säga hej till.

How is it? frågar man varandra i Sydafrika nästan alltid. I affären. På telefon med en försäljare eller kundservice. På gatan. Till en person i en hiss eller entré. Till en vakt. Till den person som erbjuder sig att tvätta bilen. Till någon du får ögonkontakt med. Inte för att veta hur du mår och inleda ett uppriktigt samtal, men det förändrar stämningen. Gör det offentliga rummet mer personligt. Blickar som möts. Samtal som ibland inleds. Folk tittar nyfiket och granskande utan att skämmas. Du gör tummen upp och hojtar till bekanta på gatan. Du gör tummen upp till folk som går över gatan framför bilen. Det står folk vid varje rödlyse och ber dig om mat eller pengar. Det är människor överallt och de talar med varandra. Det är ett konstant och ömsesidigt erkännande av varandras existens. Jag är här. Du är också här.

Nu har jag åkt tunnelbana i nästan två veckor och det är fascinerande hur hundratals människor klarar av att stå tillsammans, inklämda i samma vagn. Som boskap. Utan att med en min visa att vi ser varandra. Det tycks snarare vara en lek som går ut på att så långt det är möjligt låtsas och med en min av oberördhet visa att jag inte ser dig. Att jag ser igenom dig och bortom dig. Och om en grupp vänner  kommer in i vagnen. Som är för högljudda. Som skrattar och pratar. Som bråkar. Om någon pratar i telefon för högt. Om ett barn gråter. Leker. Då lyser hatet ur människors ögon. Då himlar vi och tittar menande på varandra. Då blir vi verkligt upprörda och känner oss kränkta. Vi vårdar nämligen tystnaden ömt och låter den omsluta oss.

I vår lägenhet på Holländargatan står tiden stilla trots att den ligger mitt i stan. Varken ljuden eller ljuset väcker dig om morgnarna. Jag försöker att fortsätta att säga hej, hur mår du? Se folk i ögonen och bekräfta att vi båda finns i den här tunnelbanevagnen. De allra flesta ser inte, hör inte eller låtsas som ingenting. Några tycks förnärmade som om hälsningen betydde att jag trodde att jag var någon. Några blir glada och förvånade. Som om de också längtat efter att få säga hej. Som om de väckts ur en sömn. Så man får kämpa på även om det tar emot. Tills det är någon annan persons tur att väcka mig ur min sömn när den här vardagen åter är min så att jag kan få le uppskattande och visa att jag egentligen vill att vi pratar lite oftare med varandra.

Annonser

1 kommentar

Filed under Vardagsbetraktelser

One response to “Tystnad!

  1. Daniel

    Ja tystnaden, men hur många är det verkligen som vårdar den? Som vill känna den, förstå den? Uppskatta att ur den kommer just den nyfikenhet du talar om… att se alla dessa unika ögon, ansikten, röster… att bli nyfikna på varandra ur tystnaden och sedan börja umgås.
    Stillhet och rörelse, tystnad och ljud, mörker och ljus… när blev det så främmande att uppskatta livets alla möjligheter?
    Att sluta att skämmas för att fullt ut leva, att sluta vara rädd för den möjlighet jag har att uppleva och lära av det jag ser.
    Hur ser vi på våra medmänniskor, ser vi de barn som växt upp och fruktar att se sig själva i andra? Jag har en dotter, hon är två, flera gånger har jag sett mig själv i henne och andra vuxna människor, även de som jag på något sätt förhindrar mig själv att vara nyfiken på… mina tårar längs mina kinder säger mig att jag älskar.
    Kanske en dag möts vi?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s