Det tar tid

Även om du vet att du måste ge vissa saker, vissa upplevelser och insikter tid är det svårt att hålla otåligheten stången. Jag är rastlös och lugn på samma gång. Vill känna mig hemma och bekväm och ha hittat min plats. Nu. Vill att den långsamma process, där mitt delvis nya jag och mitt gamla liv finner varandra igen, ska vara överstökad och färdig. Det är som en utdragen baksmälla. Ett efteråt på väg att bli en början.

I denna avvaktande känsla ryms saknad. Tre saker med vårt liv i Sydafrika har jag tänkt på de senaste dagarna. Jag saknar dem inte aktivt som i att längta tillbaka. Men som en dov vetskap om att det inte kommer igen.

Friheten. Jag har skrivit det förut och det är märkligt att det är så starkt och tveeggat. Det är märkligt att en känsla av saknad är en känsla av tillhörighet och frid när du vänder dig om.

ÄventyretSom det framträder i detaljerna. I den förhöjda närvaron och medvetenheten. I uppmärksamheten som är riktad utåt och inåt på samma gång och ger en intensivt förhöjd känsla av liv. Johannesburg är med sina tvära kast, sina avgrunder och sin energi en stad fylld av faror och äventyr helt på egen hand. Att vistas mitt i allt detta spär på känslan av att befinna sig i ett slags centrum med vinden i håret. Det är ett äventyr i sig. Och allt det som omger dig och de fantasieggande resor som finns runt hörnet om du har råd. Alla de stränder, parker, berg, slätter, öknar, savanner, länder, städer, folk och djur som kan besökas en helg under hösten.

Värmen. Jag älskar vädret i Johannesburg. Det måste vara ett av världens mest behagliga klimat. Det är aldrig för varmt och aldrig för kallt. Det mycket svenska ordet lagom stämmer väl in. Det kan vara härligt varmt och över trettio grader på dagarna men faller alltid till tjugo om kvällarna. Det blir kallt men man har alltid åtminstone sex timmar av solsken och sjutton grader innan kvällen kommer och temperaturen faller. Luften blir sällan kvav utan håller sig frisk och hög. Det är lättare att leva så. Att hitta glädjen, energin och livskraften. Det är lättare att umgås. Vi är enkla varelser. Vi nöjer oss med sol. Skuggan av ett träd. En öl. En barstol. En vän.

Av rädsla för att förlora något som varit och den jag blev träder krävs försiktighet. För att inte alltför snabbt översköljas och svepas med i ett liv som var men som nu måste vara annorlunda. Även om det är i detaljerna. Sätta ner fötterna försiktigt. Se mig för.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Familj och vänner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s