Nkandla – ett sagoslott för de mäktiga

Kostnaden för president Zumas hem i provinsen KwaZulu Natal uppgår till närmre en kvarts miljard rand. Det är en ofattbar summa i ett land där mer än hälften av befolkningen lever på mindre än 500 kronor i månaden. Men som så ofta i Sydafrika handlar debatten inte längre om sakfrågan

Detta gigantiska bostadsområde innehåller flera bostadshus. Det är fyllt av allehanda bekvämligheter, säkerhetslösningar, sjukhus, helikopterplatta, affärer. Utanför dess murar finns ingenting.

Det är hans privata hem. Alltså inte investeringar som görs för ämbetets skull utan för Jacob Zuma själv när han drar sig tillbaka. I Sydafrika faller du under statens beskydd som tidigare president under resterande delen av ditt liv. De tre presidenter som hittills omfamnats av detta har därför även de fått se sina hem säkerhetsuppgraderas. Men till en bråkdel av priset.

Justitieombudsmannen Thuli Madonsela släppte nyligen sin granskning av bygget. Inga direkta lagbrott står att finna. Presidenten har däremot misslyckats i sitt uppdrag att skydda det allmännas intresse slår hon fast. ANC väljer då att gå till attack. Till skydd för sin ledare och president. Misskrediterar Madonsela. Försöker politisera debatten. Hävdar att en del av kritiken har rasistiska undertoner. Menar att uppgraderingen är rimlig och försvarbar. Att det inte legat i presidentens händer. Famlar aggressivt.

Men det centrala i historien. Det osmakliga i att rättfärdiga den enskildes rätt i ett land med så gigantiska utmaningar. Om detta säger man ingenting. Man tror sig kunna försvara detta slöseri och samtidigt stå med näven knuten i luften och tala om arbetarnas rättigheter, de fattigas frihet och ojämlikhetens gissel.

Det är som ett historiskt tema. Ledare som släpper taget om verkligheten så pass att de tror sig äga rätt till statens och det offentligas medel. Att de skatter som samlas in på något sätt tillhör dessa representanter, detta ledarskikt. Beroende på hur den sittande regeringen hanterar den pågående krisen så riskerar president Zuma nu att sälla sig till en samling mindre trevliga exempel på detta.

Genom historien har en sådan attityd tagit den groteska formen av strålande palats, delar av städer har raserats för att ge plats åt tiotusentals rum, statskassor har öppnats för privata semestrar, förgyllda inredningar, bilsamlingar och shopping. Ett fartyg på en tomt.

Förkärleken för självförhärligande framkommer kanske som allra tydligast i dessa byggnadsverk och de inredningar som dessa ledare låter bygga åt sig själva och sina familjer.

I demokratins tidevarv har det också påfallande ofta föregått deras fall.

 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Från Sydafrika, Tankar om samhället

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s