Protester på arbetsplatser

I morse satt tre företrädare för den fackliga rörelsen i morgonsoffan och stod upp för sina medlemmars rätt att protestera på sin arbetsplats. Kommunal, Vårdförbundet och Läkarförbundet. Media ville tvinga fram en demokratisk konflikt. Ska inte alla riksdagspartier få göra arbetsplatsbesök? Kan man göra enskilda undantag? Sverigedemokraterna tar ju tydligt avstånd från mordhoten?

Men de fackliga företrädarna stod på sig. Vart går gränsen för demokratin när demokratiska partier inte står upp för demokratiska värden? Frågade sig Sineva Ribeiro, ordförande för Vårdförbundet.

Det är något mycket fint som händer i Sverige just nu. Alla som säger ifrån. Som ställer sig i vägen i en sjukhuskorridor till trots mot sin sjukhusledning. För detta får de utstå mordhot. De kränks på nätet. Tvingas utstå rasistiska påhopp. Men de säger ifrån ändå. Brandmän, läkare, sjuksystrar som ställer sig upp på sina arbetsplatser. Elever på skolor. Som skriver brev. Blockerar entréer. För att de känner ett djupt obehag. För att de får ont i magen och blir rädda. För att mordhoten följer som ett naturligt följe på Sverigedemokraternas turné runt om i landet.

Vi är många som inte har glömt deras stöveltrampande nittiotal. Som inte har inte glömt att det bara var ett drygt år sedan SD: s toppskikt beväpnade sig på Kungsgatan i Stockholm. Hotade med ett ”vi får se vad som händer när vi kommer till makten”. Vi är många som ser vad deras företrädare propagerar för typ av åsikter på Avpixlat. Vi följer deras näthat och deras människoförakt. Vi har inte glömt och därför klingar deras upprördhet över hoten falskt. Det klingar falskt eftersom de är mycket mer måna om att göra sig själva till offer än att måna om de som blivit hotade till livet.

Det gör mig stolt och glad att vi har en sådan rakryggad yrkeskår. Att  det finns så många principfasta och modiga människor ute på arbetsplatserna. Som drar politiska gränser där media inte vågar eller vill. Som upprätthåller anständigheten. Att vi tillsammans visar att det finns ett motstånd och att vi är många.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Tankar om samhället, Valår, Vardagsbetraktelser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s