Category Archives: Familj och vänner

De här inläggen är mer privata och du behöver därför ett lösenord för att komma åt dem.

Det tar tid

Även om du vet att du måste ge vissa saker, vissa upplevelser och insikter tid är det svårt att hålla otåligheten stången. Jag är rastlös och lugn på samma gång. Vill känna mig hemma och bekväm och ha hittat min plats. Nu. Vill att den långsamma process, där mitt delvis nya jag och mitt gamla liv finner varandra igen, ska vara överstökad och färdig. Det är som en utdragen baksmälla. Ett efteråt på väg att bli en början.

I denna avvaktande känsla ryms saknad. Tre saker med vårt liv i Sydafrika har jag tänkt på de senaste dagarna. Jag saknar dem inte aktivt som i att längta tillbaka. Men som en dov vetskap om att det inte kommer igen.

Friheten. Jag har skrivit det förut och det är märkligt att det är så starkt och tveeggat. Det är märkligt att en känsla av saknad är en känsla av tillhörighet och frid när du vänder dig om.

ÄventyretSom det framträder i detaljerna. I den förhöjda närvaron och medvetenheten. I uppmärksamheten som är riktad utåt och inåt på samma gång och ger en intensivt förhöjd känsla av liv. Johannesburg är med sina tvära kast, sina avgrunder och sin energi en stad fylld av faror och äventyr helt på egen hand. Att vistas mitt i allt detta spär på känslan av att befinna sig i ett slags centrum med vinden i håret. Det är ett äventyr i sig. Och allt det som omger dig och de fantasieggande resor som finns runt hörnet om du har råd. Alla de stränder, parker, berg, slätter, öknar, savanner, länder, städer, folk och djur som kan besökas en helg under hösten.

Värmen. Jag älskar vädret i Johannesburg. Det måste vara ett av världens mest behagliga klimat. Det är aldrig för varmt och aldrig för kallt. Det mycket svenska ordet lagom stämmer väl in. Det kan vara härligt varmt och över trettio grader på dagarna men faller alltid till tjugo om kvällarna. Det blir kallt men man har alltid åtminstone sex timmar av solsken och sjutton grader innan kvällen kommer och temperaturen faller. Luften blir sällan kvav utan håller sig frisk och hög. Det är lättare att leva så. Att hitta glädjen, energin och livskraften. Det är lättare att umgås. Vi är enkla varelser. Vi nöjer oss med sol. Skuggan av ett träd. En öl. En barstol. En vän.

Av rädsla för att förlora något som varit och den jag blev träder krävs försiktighet. För att inte alltför snabbt översköljas och svepas med i ett liv som var men som nu måste vara annorlunda. Även om det är i detaljerna. Sätta ner fötterna försiktigt. Se mig för.

Lämna en kommentar

Filed under Familj och vänner

Det tar tid att komma hem

Hur lång tid tar det att landa? Att sätta ner fötterna på jorden utan att vara uppmärksam på hur marken känns under fotsulorna? Det är svårare att få tid att sätta sig ner här hemma och skriva. Samtidigt känns det som om det är viktigare än någonsin. För att sätta ner fötterna. Låta tankarna få rötter och göra omställningen mer förståelig och greppbar. Det tar tid att komma hem. Det tar tid att hitta sin plats och sig själv i den. Det tar tid att förstå vem du är här hemma och hur ditt liv ser ut även när allting ser ut att vara som det var och du var hemma alldeles nyss. Man kliver av ett tåg vid en hållplats och även om hållplatsen nu ser förvillande lik ut så är det en ny plats, en ny kupé och nya passagerare.

De första veckorna har jag gått bredvid. Suttit på tunnelbanan och betraktat allting. Människor och deras vanor. Deras samtal och deras kläder. Gått i mörkret. Sovit länge. Det har varit som att flyta ovanpå och fortfarande har jag inte sjunkit in. Det är lättare att vara på besök. Då är allting tillfälligt och tempot så högt att den största oron är att det ska gå för fort. Nu går allting långsammare och perspektivet är annorlunda. Är det här jag och mitt liv nu? Jag hade en vardag och ett liv. Nu har jag ett nytt. Människorna och relationerna finns här. Dem kan jag lita på. Även om de är annorlunda och livet rört sig framåt obevekligt så är det på många sätt samma sak. Det är ju dem jag framförallt har saknat. Det är utan dem som mitt liv har känts tomt ibland i Johannesburg. Det är dem jag har talat om när jag talat om mitt hem och mitt liv. Beskrivit det för andra. Det är också i samtal och möten med dem som det är lättast att glömma bort glasväggen och ta de första kliven in.

Sverige är närmre Sydafrika än tvärtom. Sverige var aldrig långt borta i Johannesburg. Sydafrika känns väldigt långt borta i Stockholm. Den här flygresan var mer absolut och oåterkallelig. Det kommer ta längre tid innan vi kommer tillbaka och mer kommer att ha förändrats. Lyssnar på Brenda Fassie för att det ska komma närmre. Men alla lukter, ljud och ljus är annorlunda. Bordet jag sitter vid är inte detsamma och jag fryser om benen i en lägenhet som är kall. Det gör det svårare att komma ihåg allt det som vi ville komma ihåg. Att behålla det som gjorde vardagen speciell och fantastisk. Vi borde skriva en lista så att vi inte glömmer.

Det är mörkt ute sedan ett par timmar redan och jag måste påminna mig om att det inte är sent på kvällen. Att natten är här. Jag ska skriva en gång om dagen fram tills dess att januari är slut. Nu när bloggens syfte delvis förändrats och när allting är nytt behövs struktur och rutin för att komma tillbaks. Och ordens hjälp för att göra allting förståeligt. Vardagen, Sverige, Sydafrika och världen. Min plats i den.

Lämna en kommentar

Filed under Familj och vänner

Lösenordsskyddad: Vithajar i bur och valar i solnedgången

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Filed under Familj och vänner

Lösenordsskyddad: En lista innan vi åker hem

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Filed under Familj och vänner

Familjen

Det kanske är livets sköra sida som framträtt så tydligt de senaste året. Det kanske är något med det geografiska avståndet till Sverige. Eller åldern som avancerar åt endast ett håll. Eller så inspirerar min fru mig med sin stora kärlek för de närmaste och släkten. Mina känslor av närhet till min familj och min släkt har ökat otroligt. De står mig nära. Vill mig väl. Ger mig kärlek. Vill ha mig hos sig. Det är fint att träffa dem och följa deras väg genom livet. Att skratta tillsammans och glädjas med varandra. I utsattheten ställer de upp och kommer ännu närmre. Hör av sig. Undrar. Kramar. I rädslan för sorg dyker kärleken upp. Att ge och ta emot.

Lämna en kommentar

Filed under Familj och vänner

När man vinner ska man fira

En delseger är vunnen. En viktig sådan. Det är först när det är över som tyngden känns som avtryck på dina axlar. Innan dess viktlöst och knappt märkbart. Sedan som en avgjutning i musklerna. Lättnaden som kommer ut som glömd smärta och sorg. Stiger upp snabbt och oväntat. Det är inte över, men vi har kommit en lång bit på väg. Det är inte över, men jag tror att man måste fira de segrar som vinns annars märker man inte framstegen. Då uppfattar man inte rörelsen och kan få för sig att man står stilla. Fastfrusen i marken. Men vi rör oss framåt. Sakta. En vinst i taget.

Lämna en kommentar

Filed under Familj och vänner

Imorgon är en sådan dag

Jag ska skriva en kort kärlekshälsning inatt. Till min modiga mamma. Hon som orkar mer, tål mer och vågar mer än någon jag känner. Som står upp inför det som livet ger henne och möter det med ett öppet sinne, med nyfikenhet och med trots. Som inte ger upp. Som inte slutar hoppas. Som fortfarande drömmer, fast de allra flesta i hennes ålder slutat drömma. Om en annan tillvaro för sig själv. Om en annan värld för andra. Som upprörs av orättvisor och älskar gränslöst de som står henne nära. Min mamma som är den tuffaste jävel jag känner. Hon behöver känna den styrkan nu. Hon behöver stöd nu. Imorgon.

 

Lämna en kommentar

Filed under Familj och vänner